Smärtbehandling

Ditt barns smärtbehandling kommer att påbörjas tidigt, ofta redan innan operationen har börjat. Detta för att bygga upp en koncentration av läkemedlet i blodet vilket medför att kroppens egna reaktioner på smärta dämpas. Tidigt insatt smärtbehandling medför också att en mindre mängd läkemedel kommer behöva ges. För att bibehålla jämna koncentrationer av läkemedlen i kroppen, uppnå bästa effekt och undvika ”smärttoppar” kommer ditt barn också få smärtlindring regelbundet, även om det inte verkar ha ont just för stunden. Genom att ge smärtlindring regelbundet och förhindra smärtutbrott behöver ofta mindre mängder läkemedel ges. Dessutom minskar risken för biverkningar som förstoppning och illamående.

Ofta används såväl en kombination av läkemedel som verkar på olika sätt som olika administrationssätt för att uppnå bästa möjliga resultat med smärtbehandlingen. Vilka vägar man väljer att ge läkemedlet beror på typ av genomgången kirurgi, hur barnet mår och vad som är mest bekvämt för barnet i rådande situation.

Vanligt förekommande är att smärtlindring ges direkt i blodbanan via den intravenösa infarten. I detta fall kan läkemedlet både ges som injektioner eller som kontinuerligt dropp via en medicinpump. Smärtlindring kan också ges via munnen som tabletter eller flytande mixtur.

Smärtlindring med lokalbedövningsmedel innebär att läkemedel sätts på eller injiceras under huden som enskilda eller upprepade doser eller via dropp. Lokalbedövningsmedel förhindrar smärtöverföring i de nerver som försörjer området där läkemedlet används. Bedövningskrämen, som barnet får innan infarten till blodbanan sätts, är en form av lokalbedövning.

Vid smärtlindring med hjälp av en nervblockad injiceras lokalbedövningsmedel nära ett nervrikt område och bedövar därmed nervens utbredningsområde. En nervblockad kan ges både som en engångsbehandling eller genom insättande av en tunn slang där läkemedlet kan ges under och efter operationen.

Ryggbedövning är exempel på en nervblockad där barnet under narkos får en slang insatt i ryggen. När en ryggbedövning används påverkas urinblåsan många gånger av bedövningen vilket gör att barnet inte känner när det blir kissnödig. Barnet har därför i de flesta fall även en slang in i urinblåsan. Denna slang kan göra att barnet känner sig kissnödig även då urinblåsan är tömd. En ryggbedövning kan även påverka styrkan och känslan i benen. Det är viktigt att barnet informeras både om detta och att den tunna plastslangen inte utgör något hinder för att röra sig eller ligga på rygg i sängen.

Morfin används ofta som smärtlindring vid större ingrepp eller skador. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att det inte finns någon risk för att ditt barn ska utveckla missbruk när morfin används som en del av smärtbehandlingen. Om ditt barn har fått morfinpreparat under en längre tid brukar man minska doseringen långsamt för att undvika smärtgenombrott och utsättningsbesvär.