22/4 morgon
Ingen mens. Alldeles oblodigt i trosorna. Inte minsta blodchock. Bara en fullständig torr-chock. Men min mage är i chock. Nu kan jag inte stå upp, inte sitta ner, allt gör svinont. Mamma är orolig. Pappa är orolig. Jag är orolig och tänk om jag ska dö? Dö innan jag blivit kvinna. Bara så. Gud vad snopet. Så nära målsnöret och så bara dö. Vi ska in till sjukan nu. Kanske avlivas jag.