Barn (6–12 år)

Efter att ha varit upptagna av fantasilivet börjar barnen i skolåldern kunna skilja mellan fantasi och verklighet. Kroppen delas in i bål, armar, ben och inälvor och de kan skilja mellan struktur och funktion.

En pojke lyssnar på en flickas hjärta med ett rött stetoskop.

I denna ålder vet barnet att man kan bli sjuk på grund av inre skador och inte enbart som följd av yttre våld. Sjukdomar ses nu inte som magiska företeelser eller straff, utan skeenden som kan orsakas av exempelvis bakterier eller virus. Det magiska tänkandet kan dock i pressade situationer förekomma ända upp i tonåren.

Medvetenheten om den egna kroppen är större än tidigare. De kan uppleva behandlingar som stympande eller vara rädda för att kroppen ska förändras. Precis som för yngre barn är det därför viktigt att betona vilken kroppsdel som ska behandlas och vilka som inte är inblandade.

Barn i denna ålder kan bli rädda för den tekniska utrustning de möts av på en operationssal. Det är också i denna ålder de börjar fundera över döden. Sömn och död sammankopplas gärna och därför är det många barn som oroar sig för att inte vakna efter operationen. Berätta för dem att de kommer att vara noggrant övervakade och sova gott ända tills operationen är färdig.

Förberedelse av barn i denna åldersgrupp påbörjas lämpligen en vecka före sjukhusbesöket. Jämfört med yngre barn visar barn i denna åldersgrupp ett större intresse för vad som kommer att hända och förberedelsen bör utgå från deras frågor. Att rita och måla är ett bra sätt för barnen att förmedla sina tankar och funderingar.