Och så satt den där, infarten. Jag vågade knappt titta på den, eller röra mig, för det kändes ju som att det borde göra ont, det kanske skulle sätta igång när som helst… men det gjorde det inte. ”Andas!” sa Lollo till mig, och då skrattade jag faktiskt lite. Men då gjorde det ont… i magen! 🙁